Jag minns fortfarande när jag som liten läste en bok som handlade om troll.
På den tiden var inte allt så fånigt censurerat för oss barn.
Rakt och ärligt beskrevs trollens vilda vanor och om hur alkoholen flödade i trämuggar så fort solen gått ner.
På varje fest, precis som för oss människor, så var det något troll som tittat lite för djupt i glaset och i det vaggande ruset slumrat till.
Det var absolut det värsta som spriten kunde ställa till med,
att somna innan man hunnit ner i det skyddande mörkret.
För blev trollen träffade av solens första strålar förvandlades dom omedelbart till sten.
Jag stöter på dom då och då på mina skogsvandringar.